#!/usr/bin/perl
print "Content-type:text/html\n\n";

sub geNamn
{
$fornamn = $_[0];		#Lagrar första argumentet till funktionen
$efternamn = $_[1];	#Lagrar andra argumentet till funktionen

return "$fornamn $efternamn"; 	#Nu returneras en sträng. Värdet lagras i "$helaNamnet" nedan
print "Detta är helt onödigt!";	#Vid return (ovan) avslutas subrutinen(!!!),
				#så denna rad kommer att ignoreras av scriptet.
				#Vi skulle med andra ord ha kunnat strunta i detta helt.
}

$helaNamnet=&geNamn('Adam','Svensson');	#Här anropar vi funktionen "geNamn".
					#Som argument skickar vi "Adam" och "Svensson"
					#$helaNamnet kommer nu få värdet "Adam Svensson",
					#eftersom geNamn returnerar detta.

print "'helaNamnet' innehåller nu: $helaNamnet";	#Detta skriver vi ut bara för att se vad som hänt

Utmatning:
'helaNamnet' innehåller nu: Adam Svensson

Av detta kan vi alltså dra slutsatsen att även subrutinen hanterar argumenten som en array. Dvs, man kan använda funktioner på argumenten precis som om det vore en vanlig array. Observera att vi då istället för $_[X] måste använda @_, eftersom detta är en array. Exempel på vad man kan göra:

@_=sort(@_);		#Sorterar arrayen i teckenordning
@_=reverse(@_);		#Vänder på arrayen. Sista värdet kommer först, första kommer sist etc.
$sistaIndexet=$#_;	#Sista indexet i arrayen lagras (@_)

Observera att man inte nödvändigtvis behöver skicka alla argumenten som vanliga strängar. Om man vill kan man skicka argumenten genom en array eller om man så vill genom arrayer och strängar. Nedan visas ett korrekt sätt att anropa en funktion med ett flertal värden:

#!/usr/bin/perl
print "Content-type:text/html\n\n";
sub vilkaVardenSkickas
{
	foreach $ettVarde (@_)
	{
	print "$ettVarde ";
	}
}

@nagraVarden=("Gustav","sade:");
@nagraNyaVarden=("Hejsan","hoppsan");
$ettTillVarde="Sedan var han tyst.";

print "Dessa argument har skickats till funktionen (subrutinen):\n";	#Detta skriver vi ut bara för att se vad som hänt
&vilkaVardenSkickas(@nagraVarden, @nagraNyaVarden, "\n", $ettTillVarde);

Utmatning:
Dessa argument har skickats till funktionen (subrutinen):
Gustav sade: Hejsan hoppsan
 Sedan var han tyst.

Om du undrar varför den sista raden blivit inskjuten med ett mellanslag så beror detta helt logiskt på att funktionen vilkaVardenSkickas skriver ut alla argumenten ett och ett, följt av ett mellanslag mellan varje utmatning. När då argumentet "\n" ska skrivas ut skriver funktionen ut "\n ", dvs. ett radbyte följt av ett mellanslag, vilket alltså gör så att den sista raden ("Sedan var han tyst.") blir inskjuten.

Vill du så kan du givetvis ha långa strängar eller stora arrayer direkt som returvärden. Här är ett exempel på hur man kan använda sig av funktioner på ett smart sätt:

#!/usr/bin/perl
print "Content-type:text/html\n\n";
@medlemmar=("Nisse;man\@power.se","Sven;sven\@svensson.se","Bert;bert\@bertilsson.com");

sub fixaTabell
{
return "<TR><TD>$_[0]</TD><TD>$_[1]</TD></TR>\n";
}

print "<TABLE>\n";
foreach $par (@medlemmar)
{
print &fixaTabell(split(/;/,$par));		#split gör strängen "a;b" till en array innehållande 2 värden: a och b
}
print "</TABLE>";

Utmatning:
<TABLE>
<TR><TD>Nisse</TD><TD>man@power.se</TD></TR>
<TR><TD>Sven</TD><TD>sven@svensson.se</TD></TR>
<TR><TD>Bert</TD><TD>bert@bertilsson.com</TD></TR>
</TABLE>

@tempArray=split(/;/,$par);		#@tempArray innehåller nu två fält, det ena med namnet på personen och det andra med hans/hennes email
$tempStrang=&fixaTabell(@tempArray);	#Namnet och emailen skickas som argument till funktionen fixaTabell. Returvärdet från fixaTabell lagras i $tempStrang
print "$tempStrang";		#$tempStrang skrivs ut

Lägg märke till att raden börjar med return. Detta betyder att hela strängen som kommer efter return kommer att skickas tillbaka som returvärde och lagras i $tempStrang (eller som det var i originalexemplet, det skrivs ut på direkten).

En sak som kan vara bra att känna till är att man kan returnera mer än bara en rad. Hade jag velat hade jag kunnat ändra denna rad...
return "<TR><TD>$_[0]</TD><TD>$_[1]</TD></TR>\n";
...mot dessa rader...

return <<"STOPHTML";
 <TR>
  <TD>$_[0]</TD>
  <TD>$_[1]</TD>
 </TR>
STOPHTML

print <<STOPHTML;
Hejsan hej.
Hej igen
STOPHTML

return <<"STOPHTML";
Hejsan hej.
Hej igen
STOPHTML